Igår följde jag med Daniel på hans första besök på skolan.

AAAAAAHHHHH

HJÄLP! min lilla kille är så stor att han ska börja skolan.

Mammahjärtat gråter en skvätt över att min lilla plutt börjar

växa upp och bli en stor kille. När jag lämnade av honom på skolan

så fick jag inte ens en puss o kram  

Bara ett ynka 

- Ja ja mamma gå nu.

Suck jag minns när jag fick lov att bära runt på honom hela tiden

men nu får man inte ens en kram...

De växer ju alldeles för fort och min lilla skrutta här hemma

kryper för fullt och blir bara större och större. Men hon får

nog allt vara mammas lilla bebis ett bra tag till.

Älskar mina barn över allting på denna jord!

Samtidigt som det är härligt att se dem göra framsteg och växa så 

känns det som att man skulle vilja stanna tiden ibland och bara

njuta av att vara här och nu.

Men jag får ju se fram emot en MASSA barn barn att skämma bort sen 

Och kanske ett par egna till innan ;)

Den som lever får se!!